Oavsett om vi tycker om det eller inte, så är hösten kommen. Sommarens heta, mulna, regniga, torra.. ja hur dagarna än har varit, är nu slut för den här gången. I dess ställe kommer höstens svala, ljuva, lugna dagar oss till mötes. Naturen förbereder sig för sin vila. Det är dags för våra växter att suga åt sig den kvarvarande näringen från bladen för att samla nya krafter där nere i den svarta myllan.
Jag ägnar så mycket tid jag kan till att flytta perenner. Det är en bra tid till att rumstera om i rabatterna, nu när sommaren varit och vi fått bevis på hur det egentligen blev med våra planteringar. Jag har många plantor som ska flyttas i rabatten. Det var inte så lyckat med stockrosor i framkant, och inte heller var det så lysande med en hosta bakom isopen. Allt får byta plats, och nya rabatter kommer till.
Helst vill jag också hinna med att få ner lite fler vårlökar i rabatterna, och gå lös på äppelträdet med såg och sekatör, för det går minsann inte att kasta nån hatt genom det som det ser ut nu. Kanske hinner jag, kanske inte, jag gör det jag vill, varken mer eller mindre.
Liksom naturen behöver även vi människor vila.
När jag kommer hem från att ha suttit vid en dator hela dagen känner jag inget sug efter soffan och TV'n. Då vill jag gå ut i trädgården! Helst vill jag sätta spaden i jorden, rensa ogräs eller beskära växterna. Kanske höströja i köksträdgården eller bara gå några rundor och se på vad som hänt sedan sist. Hjärnan som efter en dag på jobbet är sprängfylld med intryck, får sin vila, och kroppen får sin träning. Är det en sån där underbar hösteftermiddag, när solens strålar fortfarande värmer, fåglarna kvittrar och luften är hög och klar, tar jag gärna en kopp te med mig, sätter mig på något favoritställe och bara andas in lugnet. Trädgården har inga krav på mig. Den låter mig njuta när jag vill, och välkomnar mig när jag vill jobba, men skulle jag inte göra något av det, hade trädgården fortsatt att njuta av sitt eget varande, säsong efter säsong.
Det finns för mig en djup trygghet i att iaktta trädgårdens eviga cykel. Växter vissnar ner och vilar för att nästa sommar blomma med full kraft. På så vis ger trädgården sitt löfte om att det är ok att även jag är vissen just nu, för efter lite vila kommer orken och lyckan tillbaka till mig.
måndag 26 september 2011
onsdag 3 augusti 2011
Eftermiddagstankar
Ibland slår det mig lite extra, hur underbart livet är.
Liggandes i soffan på altanen, lyssnandes på syrsornas surr och vinden som prasslar i elefantgräset, kan jag inte vara annat än tacksam för att jag får vara precis just här, just nu.
Det finns en stor trygghet i naturens oföränderlighet. Tiden existerar på ett annat sätt för naturen, för det finns ingen stress och inga måsten. Inga krav på prestation eller utseende. Allt är välkommet och allt får plats.
Vi människor kan lära oss så mycket av naturen. Vi har glömt bort hur stor rikedom som finns. Nuförtiden är det mest egot som får bestämma. Vi mäter oss själva och varandra i hur många saker vi har eller hur mycket vi hinner med under en dag, men mår vi bra av det?
Jag kan i alla fall helt ärligt erkänna att jag mår som allra bäst precis här, nära naturen, utan krav, här där alla är lika välkomna och lika självklara deltagare av vardagslivet.
Liggandes i soffan på altanen, lyssnandes på syrsornas surr och vinden som prasslar i elefantgräset, kan jag inte vara annat än tacksam för att jag får vara precis just här, just nu.
Det finns en stor trygghet i naturens oföränderlighet. Tiden existerar på ett annat sätt för naturen, för det finns ingen stress och inga måsten. Inga krav på prestation eller utseende. Allt är välkommet och allt får plats.
Vi människor kan lära oss så mycket av naturen. Vi har glömt bort hur stor rikedom som finns. Nuförtiden är det mest egot som får bestämma. Vi mäter oss själva och varandra i hur många saker vi har eller hur mycket vi hinner med under en dag, men mår vi bra av det?
Jag kan i alla fall helt ärligt erkänna att jag mår som allra bäst precis här, nära naturen, utan krav, här där alla är lika välkomna och lika självklara deltagare av vardagslivet.
tisdag 12 juli 2011
Semester
Semester är ett lyckligt ord. Jag har aldrig träffat någon som yttrat ordet semester utan ett leende på läpparna och ett lätt drömmande tonfall.
På semestern förväntas vi ägna oss åt alla former av lättja. Vi äter gott, vi dricker gott, vi slappar och gör bara saker som vi verkligen vill. Måsten hör inte semestern till. Det får vänta. På semestern ska vi bara vara och njuta av stunden som den kommer.
Själv har jag just kommit hem igen efter min första semestervecka. Jag och min underbara familj packade bilen full och körde till landet. I vårt fall är "landet" mina svärföräldrars hus i Stockholms skärgård.
Förutom en liten titt ner i "min" rabatt, bara för att konstatera att inget gott bort över vintern, samt att allt sprider ut sig som det var tänkt, har jag fullkomligt lämnat trädgårdsarbetet därhän, och istället ägnat tiden åt havsbad, fiske, bokläsning och lättsamt umgänge med släkt och vänner.
När vi nu kommit hem är det tydligt att vädret här har varit ypperligt för växtligheten, och då framför allt ogräset. Glatt kastade jag mig idag ut för att prata allvar med de värsta bovarna, men som ni vet så är det bara jag av innevånarna i huset, som bryr mig nämnvärt om ifall det som växer är ogräs eller inte, så har jag ogräsrensat lagom, och bara på ställen där jag kände att jag gärna ville slå mig ner en stund. Eftersom det snart bär av en vecka igen, och ogräset på nytt får härska fritt, så siktade jag in mig på de ståtligaste som såg ut som om de tänkte gå i frö inom kort...
Hur som helst, det har blivit dags för månadens rundvandring i trädgården!
Jag önskar alla en underbar semester!
På semestern förväntas vi ägna oss åt alla former av lättja. Vi äter gott, vi dricker gott, vi slappar och gör bara saker som vi verkligen vill. Måsten hör inte semestern till. Det får vänta. På semestern ska vi bara vara och njuta av stunden som den kommer.
Själv har jag just kommit hem igen efter min första semestervecka. Jag och min underbara familj packade bilen full och körde till landet. I vårt fall är "landet" mina svärföräldrars hus i Stockholms skärgård.
Förutom en liten titt ner i "min" rabatt, bara för att konstatera att inget gott bort över vintern, samt att allt sprider ut sig som det var tänkt, har jag fullkomligt lämnat trädgårdsarbetet därhän, och istället ägnat tiden åt havsbad, fiske, bokläsning och lättsamt umgänge med släkt och vänner.
När vi nu kommit hem är det tydligt att vädret här har varit ypperligt för växtligheten, och då framför allt ogräset. Glatt kastade jag mig idag ut för att prata allvar med de värsta bovarna, men som ni vet så är det bara jag av innevånarna i huset, som bryr mig nämnvärt om ifall det som växer är ogräs eller inte, så har jag ogräsrensat lagom, och bara på ställen där jag kände att jag gärna ville slå mig ner en stund. Eftersom det snart bär av en vecka igen, och ogräset på nytt får härska fritt, så siktade jag in mig på de ståtligaste som såg ut som om de tänkte gå i frö inom kort...
Hur som helst, det har blivit dags för månadens rundvandring i trädgården!
Jag önskar alla en underbar semester!
 |
| Välkommen in! |
 |
| Ja, butiken är ju semesterstängd som ni förstår så istället för butikens skyltning, som just nu inte finns, får ni här en bild på rabatten vid garaget. |
 |
| Mot köksträdgården! |
 |
| Jag har fortfarande inte gjort nåt med det här hörnet, vilket var perfekt, för här hamnade butikens växter på lite sommarsemester. |
 |
| Allt växer och frodas. |
 |
| Hittills verkar vindruvorna må bra.... |
 |
| Den lila budlejan har tagit sig fint, men om det blir några blommor på den i år återstår att se. |
 |
| Hasselsnåret är sig likt |
 |
| I pergolan blommar min favoritros New Dawn i underbart lyxigt överflöd! |
 |
| English Cottage Garden. Nu börjar det likna nåt! Lite mer plantering till hösten bara... |
måndag 20 juni 2011
Oväntat och vackert
Jag måste bara få dela med mig av en bild jag tog i helgen.
I min trädgård har jag vit storklocka. Den fanns här när vi flyttade in, och frösprider sig vart år för att dyka upp på nya platser. Jag har flyttat ganska många av dessa fröspridda plantor in till min Cottage Garden rabatt, för jag tycker de passar in där.
Det väntade dock en överraskning i de skira blomstänglarna i år! Tack ni bin och humlor som hjälper till att skapa nya spännande blommor i naturen!
I min trädgård har jag vit storklocka. Den fanns här när vi flyttade in, och frösprider sig vart år för att dyka upp på nya platser. Jag har flyttat ganska många av dessa fröspridda plantor in till min Cottage Garden rabatt, för jag tycker de passar in där.
Det väntade dock en överraskning i de skira blomstänglarna i år! Tack ni bin och humlor som hjälper till att skapa nya spännande blommor i naturen!
 |
| När den översta blomman på stängeln vecklade ut blombladen förväntade jag mig ytterligare en klocka, men inte då! Det här året fick jag en tidigare ej skådad variant! |
lördag 18 juni 2011
Jag är aldrig så rik som på sommaren
När jag var ensam som liten, de dagar det inte fanns någon kompis att leka med, så lekte jag nästan alltid samma lek. Jag var ensam och hemlös och var tvungen att bygga ett hus och odla min mat. Varför jag var ensam i världen har jag ingen aning om, och jag tror faktiskt inte det nånsin ingick i leken. Det viktiga var samlandet av fröer, planteringen av dem samt skörden. Hur jag sparade en viss del av skörden för att kunna så igen året därpå.
Denna fascination av egenbruk har alltid funnits hos mig, och nu när jag har plats till det är det en självklarhet att odla så mycket som möjligt. Jag hade gärna även utökat "odlingarna" med lite hönor och ett får eller två, men där har kommunen lite bestämmanderätt tyvärr, så jag får vänta med just den delen av drömmarna...
En av sommarens höjdpunkter är när man äntligen kan börja skörda av sina odlingar. Som ni vet har jag en stor köksträdgård som jag vårdar med ömhet och passion och där ser jag till att ha grönsaker, bär, kryddor och örter för säsongens alla tider. Det första som skördas här hemma brukar vara rädisorna. Det är så vansinnigt gott att ta upp de allra första, späda, klart röda rötterna. Men det bästa är ändå lite senare på säsongen, när jag faktiskt kan gå ut i köksträdgården och plocka in en hel måltid! Midsommar brukar vara startskottet för detta, för att sedan fortsätta, med varierande innehåll, ända fram tills frosten kommer. Det är sällan jag känner mig så rik som när jag kommer in med en hel korg grönsaker ifrån den till bristningsgränsen fyllda köksträdgården.
Idag blev det sallad till lunch!
Denna fascination av egenbruk har alltid funnits hos mig, och nu när jag har plats till det är det en självklarhet att odla så mycket som möjligt. Jag hade gärna även utökat "odlingarna" med lite hönor och ett får eller två, men där har kommunen lite bestämmanderätt tyvärr, så jag får vänta med just den delen av drömmarna...
En av sommarens höjdpunkter är när man äntligen kan börja skörda av sina odlingar. Som ni vet har jag en stor köksträdgård som jag vårdar med ömhet och passion och där ser jag till att ha grönsaker, bär, kryddor och örter för säsongens alla tider. Det första som skördas här hemma brukar vara rädisorna. Det är så vansinnigt gott att ta upp de allra första, späda, klart röda rötterna. Men det bästa är ändå lite senare på säsongen, när jag faktiskt kan gå ut i köksträdgården och plocka in en hel måltid! Midsommar brukar vara startskottet för detta, för att sedan fortsätta, med varierande innehåll, ända fram tills frosten kommer. Det är sällan jag känner mig så rik som när jag kommer in med en hel korg grönsaker ifrån den till bristningsgränsen fyllda köksträdgården.
Idag blev det sallad till lunch!
 |
| Ruccola, frisé och romanosallat, spenat, mangold, rädisor och silverlök. |
 |
| Första färskpotatisen, kokad med färsk dill såklart! |
 |
| Sååå gott! |
torsdag 16 juni 2011
Ogräsrensning = Gilla!
Jag tycker om att rensa ogräs.
Det uttalandet möts ofta av förvånade och lätt skeptiska blickar från omgivningen, men trots att det låter omöjligt i mångas öron, så är det faktiskt sanning.
För mig är det avkopplande att rensa bort ogräset som inkräktar i rabatter och odlingslådor. Jag tror det beror på att ingen tvingar mig att göra det.
Min man ser knappt att det finns ogräs, han ser faktiskt knappt skillnad på ogräs och det som är planterat, ja, utom maskrosor kanske. Och när jag nån gång pekar lyckligt ut i rabatten och säger "Titta så fint det blev!" utan närmare förklaring om vad som ändrats, hummar han bara osäkert något positivt läte och ser sig om efter en flyktväg. Barnen bryr sig inte nämnvärt om rabatterna. Odlingslådorna med jordgubbar är intressanta just nu, men inte för att kolla hur väl rensade raderna är, utan endast på jakt efter det röda guldet däri.
Alltså är det bara jag som ser ogräset, och därför har jag inte heller nån press på mig, så när jag väl sätter igång är det bara trevligt.
Det är som om tiden står stilla där i rabatten, med ogräsjärnet i handen, knäskyddet under rumpan (ja, för man ska sitta bekvämt när man rensar) och ogräshinken vid sidan. Alla de virriga tankarna som slåss om utrymme inne i huvudet om dagarna liksom lugnar ner sig och ställer sig på kö, för att bli avhandlade en i sänder. När tanken sen är avhandlad dras den upp ur hjärnan, med rötter och allt, och slängs på komposten tillsammans med resten av ogräset.
Ytterligare en bonus, och kanske huvudsyftet med rensningen för många, är ju att det blir så snyggt!
Själv är jag ingen förespråkare för synlig jord i rabatterna, men nu när jag väntar på att min nyanlagda "English Cottage Garden" ska fylla ut och få fason, så får det vara lite bart här och var.
Nu är jag färdig med rabatten för den här gången, och är väl värd en paus med senaste trädgårdstidningen. Sällan smakar kaffet så gott som efter några timmars ogräsrensning!
Det uttalandet möts ofta av förvånade och lätt skeptiska blickar från omgivningen, men trots att det låter omöjligt i mångas öron, så är det faktiskt sanning.
För mig är det avkopplande att rensa bort ogräset som inkräktar i rabatter och odlingslådor. Jag tror det beror på att ingen tvingar mig att göra det.
Min man ser knappt att det finns ogräs, han ser faktiskt knappt skillnad på ogräs och det som är planterat, ja, utom maskrosor kanske. Och när jag nån gång pekar lyckligt ut i rabatten och säger "Titta så fint det blev!" utan närmare förklaring om vad som ändrats, hummar han bara osäkert något positivt läte och ser sig om efter en flyktväg. Barnen bryr sig inte nämnvärt om rabatterna. Odlingslådorna med jordgubbar är intressanta just nu, men inte för att kolla hur väl rensade raderna är, utan endast på jakt efter det röda guldet däri.
Alltså är det bara jag som ser ogräset, och därför har jag inte heller nån press på mig, så när jag väl sätter igång är det bara trevligt.
Det är som om tiden står stilla där i rabatten, med ogräsjärnet i handen, knäskyddet under rumpan (ja, för man ska sitta bekvämt när man rensar) och ogräshinken vid sidan. Alla de virriga tankarna som slåss om utrymme inne i huvudet om dagarna liksom lugnar ner sig och ställer sig på kö, för att bli avhandlade en i sänder. När tanken sen är avhandlad dras den upp ur hjärnan, med rötter och allt, och slängs på komposten tillsammans med resten av ogräset.
Ytterligare en bonus, och kanske huvudsyftet med rensningen för många, är ju att det blir så snyggt!
Själv är jag ingen förespråkare för synlig jord i rabatterna, men nu när jag väntar på att min nyanlagda "English Cottage Garden" ska fylla ut och få fason, så får det vara lite bart här och var.
Nu är jag färdig med rabatten för den här gången, och är väl värd en paus med senaste trädgårdstidningen. Sällan smakar kaffet så gott som efter några timmars ogräsrensning!
 |
| Före: Allt frodas, även ogräset... |
 |
| Efter: Sedär! Där är ju dagliljan jag planterade! |
lördag 11 juni 2011
Väntan och Förväntan
Att ha en trädgård innebär en hel del väntan. Väntan på att en ros ska slå ut, väntan på att plantan som satts i rabatten ska bli stor och fylla ut sin plats, väntan på att potatisen ska blomma så att man äntligen får smaka på egen färskpotatis.
Denna väntan kan emellanåt vara ganska frustrerande. En kall försommarnatt kan få rosknoppen att vissna, en armé med mördarsniglar kan för evigt tillintetgöra drömmen om den fylliga rabatten, och ibland är det sorken som blir ensam om färskpotatiskalaset. Men allra oftast är det ju värt all väntan! Plötsligt sitter vi där, vid bordet invid den fylliga rabatten, med nyklippta rosor i vasen, tuggandes på världens godaste hemodlade potatis!
Här får ni en rundtur i min trädgård. Om några månader gör vi om den, så får ni se hur allt förändras!
Denna väntan kan emellanåt vara ganska frustrerande. En kall försommarnatt kan få rosknoppen att vissna, en armé med mördarsniglar kan för evigt tillintetgöra drömmen om den fylliga rabatten, och ibland är det sorken som blir ensam om färskpotatiskalaset. Men allra oftast är det ju värt all väntan! Plötsligt sitter vi där, vid bordet invid den fylliga rabatten, med nyklippta rosor i vasen, tuggandes på världens godaste hemodlade potatis!
Här får ni en rundtur i min trädgård. Om några månader gör vi om den, så får ni se hur allt förändras!
 |
| Välkommen in! |
 |
| Växterna utanför butiken |
 |
| Genom muren kommer man till köksträdgården |
 |
| Här är ett varmt och ofta vindstilla hörn, som jag ska göra nånting med när jag får en bra idè. Kom gärna med förslag! |
 |
| Odlingslådor är toppen! Detta är nog min favoritdel av trädgården.... |
 |
| I växthuset frodas vinrankan som är klippt efter konstens alla regler. I år ska jag hinna äta några klasar! Det brukar tyvärr vara getingarna som hinner först. |
 |
| Eftersom min lila budleja nästan helt gav upp under vintern, så är det lite tomt i rabatten utanför växthuset i år |
 |
| Hasselsnåret. Där ska det bli en sittplats har jag tänkt |
 |
| I förgrunden skymtar ni grönsakssängen. Ett halvlyckat experiment... |
 |
| Bästa skuggplatsen |
 |
| Grusgången |
 |
| Pergolan |
 |
| Eldningsplatsen |
 | |||||
| Min "English Cottage Garden" rabatt |
torsdag 9 juni 2011
Förändring
Förändring...
Jag tycker om det ordet.
Det innehåller så mycket. Mystik, löften och förväntan.
Jag vet att många är rädda för ordet. Att det för vissa innebär osäkerhet och rädsla, men utan förändring hade vi aldrig tagit oss fram. Aldrig kommit vidare, utan bara fastnat i det vi har och det som är.
Nu menar jag inte att nuet är dåligt, tvärt om! Men jag ser gärna att mitt nu innehåller ständig förändring.
Ta trädgården till exempel.
Min trädgård är i ständig förändring. Växter planteras och växer. En rabatt som ena året står tom är nästa år så full att växter behöver delas och flyttas. Blommor korspollinerar sig och trots att du planterat frön från en vit blomma, så växer där upp en blå.
Förändring...
Att äga en trädgård gör det lätt att älska ordet.
Varje säsong har sin charm och sina sysslor som ska utföras.
Nu när sommaren just har tagit fart, har trädgårdsälskare fullt upp. Ogräs rensas och grönsaker gallras, projekt påbörjas och avslutas, samtidigt som vi så fort vi har chansen njuter av våra trädgårdsskapelser.
Min favoritsäsong är dock våren. Men det kanske ni anat redan?
Förändring...
Jorden går ifrån snötäckt och hård, till mörk, väldoftande och mjuk. Små gröna modiga skott tränger sig upp och blir till evigt efterlängtade tidiga vårblommor. Några veckor senare vågar sig perennerna upp, för att dölja de vissnande vårblommorna. Gröna bladruskor skjuter långa blomstänglar och skänker ny färg till rabatterna...
Från grön till vit till röd. En förändring de flesta älskar.
Nu är sommaren här, och jag tänker njuta av varje dag, i regn och sol!
Jag tycker om det ordet.
Det innehåller så mycket. Mystik, löften och förväntan.
Jag vet att många är rädda för ordet. Att det för vissa innebär osäkerhet och rädsla, men utan förändring hade vi aldrig tagit oss fram. Aldrig kommit vidare, utan bara fastnat i det vi har och det som är.
Nu menar jag inte att nuet är dåligt, tvärt om! Men jag ser gärna att mitt nu innehåller ständig förändring.
Ta trädgården till exempel.
Min trädgård är i ständig förändring. Växter planteras och växer. En rabatt som ena året står tom är nästa år så full att växter behöver delas och flyttas. Blommor korspollinerar sig och trots att du planterat frön från en vit blomma, så växer där upp en blå.
Förändring...
Att äga en trädgård gör det lätt att älska ordet.
Varje säsong har sin charm och sina sysslor som ska utföras.
Nu när sommaren just har tagit fart, har trädgårdsälskare fullt upp. Ogräs rensas och grönsaker gallras, projekt påbörjas och avslutas, samtidigt som vi så fort vi har chansen njuter av våra trädgårdsskapelser.
Min favoritsäsong är dock våren. Men det kanske ni anat redan?
Förändring...
Jorden går ifrån snötäckt och hård, till mörk, väldoftande och mjuk. Små gröna modiga skott tränger sig upp och blir till evigt efterlängtade tidiga vårblommor. Några veckor senare vågar sig perennerna upp, för att dölja de vissnande vårblommorna. Gröna bladruskor skjuter långa blomstänglar och skänker ny färg till rabatterna...
Nu är sommaren här, och jag tänker njuta av varje dag, i regn och sol!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)