Oavsett om vi tycker om det eller inte, så är hösten kommen. Sommarens heta, mulna, regniga, torra.. ja hur dagarna än har varit, är nu slut för den här gången. I dess ställe kommer höstens svala, ljuva, lugna dagar oss till mötes. Naturen förbereder sig för sin vila. Det är dags för våra växter att suga åt sig den kvarvarande näringen från bladen för att samla nya krafter där nere i den svarta myllan.
Jag ägnar så mycket tid jag kan till att flytta perenner. Det är en bra tid till att rumstera om i rabatterna, nu när sommaren varit och vi fått bevis på hur det egentligen blev med våra planteringar. Jag har många plantor som ska flyttas i rabatten. Det var inte så lyckat med stockrosor i framkant, och inte heller var det så lysande med en hosta bakom isopen. Allt får byta plats, och nya rabatter kommer till.
Helst vill jag också hinna med att få ner lite fler vårlökar i rabatterna, och gå lös på äppelträdet med såg och sekatör, för det går minsann inte att kasta nån hatt genom det som det ser ut nu. Kanske hinner jag, kanske inte, jag gör det jag vill, varken mer eller mindre.
Liksom naturen behöver även vi människor vila.
När jag kommer hem från att ha suttit vid en dator hela dagen känner jag inget sug efter soffan och TV'n. Då vill jag gå ut i trädgården! Helst vill jag sätta spaden i jorden, rensa ogräs eller beskära växterna. Kanske höströja i köksträdgården eller bara gå några rundor och se på vad som hänt sedan sist. Hjärnan som efter en dag på jobbet är sprängfylld med intryck, får sin vila, och kroppen får sin träning. Är det en sån där underbar hösteftermiddag, när solens strålar fortfarande värmer, fåglarna kvittrar och luften är hög och klar, tar jag gärna en kopp te med mig, sätter mig på något favoritställe och bara andas in lugnet. Trädgården har inga krav på mig. Den låter mig njuta när jag vill, och välkomnar mig när jag vill jobba, men skulle jag inte göra något av det, hade trädgården fortsatt att njuta av sitt eget varande, säsong efter säsong.
Det finns för mig en djup trygghet i att iaktta trädgårdens eviga cykel. Växter vissnar ner och vilar för att nästa sommar blomma med full kraft. På så vis ger trädgården sitt löfte om att det är ok att även jag är vissen just nu, för efter lite vila kommer orken och lyckan tillbaka till mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar