Liggandes i soffan på altanen, lyssnandes på syrsornas surr och vinden som prasslar i elefantgräset, kan jag inte vara annat än tacksam för att jag får vara precis just här, just nu.
Det finns en stor trygghet i naturens oföränderlighet. Tiden existerar på ett annat sätt för naturen, för det finns ingen stress och inga måsten. Inga krav på prestation eller utseende. Allt är välkommet och allt får plats.
Vi människor kan lära oss så mycket av naturen. Vi har glömt bort hur stor rikedom som finns. Nuförtiden är det mest egot som får bestämma. Vi mäter oss själva och varandra i hur många saker vi har eller hur mycket vi hinner med under en dag, men mår vi bra av det?
Jag kan i alla fall helt ärligt erkänna att jag mår som allra bäst precis här, nära naturen, utan krav, här där alla är lika välkomna och lika självklara deltagare av vardagslivet.
