Oväntat och vackert

Jag måste bara få dela med mig av en bild jag tog i helgen.
I min trädgård har jag vit storklocka. Den fanns här när vi flyttade in, och frösprider sig vart år för att dyka upp på nya platser. Jag har flyttat ganska många av dessa fröspridda plantor in till min Cottage Garden rabatt, för jag tycker de passar in där.
Det väntade dock en överraskning i de skira blomstänglarna i år! Tack ni bin och humlor som hjälper till att skapa nya spännande blommor i naturen!

När den översta blomman på stängeln
vecklade ut blombladen förväntade
jag mig ytterligare en klocka, men inte då!
Det här året fick jag en tidigare ej skådad variant!

Jag är aldrig så rik som på sommaren

När jag var ensam som liten, de dagar det inte fanns någon kompis att leka med, så lekte jag nästan alltid samma lek. Jag var ensam och hemlös och var tvungen att bygga ett hus och odla min mat. Varför jag var ensam i världen har jag ingen aning om, och jag tror faktiskt inte det nånsin ingick i leken. Det viktiga var samlandet av fröer, planteringen av dem samt skörden. Hur jag sparade en viss del av skörden för att kunna så igen året därpå.
Denna fascination av egenbruk har alltid funnits hos mig, och nu när jag har plats till det är det en självklarhet att odla så mycket som möjligt. Jag hade gärna även utökat "odlingarna" med lite hönor och ett får eller två, men där har kommunen lite bestämmanderätt tyvärr, så jag får vänta med just den delen av drömmarna...


En av sommarens höjdpunkter är när man äntligen kan börja skörda av sina odlingar. Som ni vet har jag en stor köksträdgård som jag vårdar med ömhet och passion och där ser jag till att ha grönsaker, bär, kryddor och örter för säsongens alla tider. Det första som skördas här hemma brukar vara rädisorna. Det är så vansinnigt gott att ta upp de allra första, späda, klart röda rötterna. Men det bästa är ändå lite senare på säsongen, när jag faktiskt kan gå ut i köksträdgården och plocka in en hel måltid! Midsommar brukar vara startskottet för detta, för att sedan fortsätta, med varierande innehåll, ända fram tills frosten kommer. Det är sällan jag känner mig så rik som när jag kommer in med en hel korg grönsaker ifrån den till bristningsgränsen fyllda köksträdgården.

Idag blev det sallad till lunch!

Ruccola, frisé och romanosallat, spenat, mangold,
rädisor och silverlök.

Första färskpotatisen, kokad med färsk dill såklart!

Sååå gott!

Ogräsrensning = Gilla!

Jag tycker om att rensa ogräs.
Det uttalandet möts ofta av förvånade och lätt skeptiska blickar från omgivningen, men trots att det låter omöjligt i mångas öron, så är det faktiskt sanning.
För mig är det avkopplande att rensa bort ogräset som inkräktar i rabatter och odlingslådor. Jag tror det beror på att ingen tvingar mig att göra det.
Min man ser knappt att det finns ogräs, han ser faktiskt knappt skillnad på ogräs och det som är planterat, ja, utom maskrosor kanske. Och när jag nån gång pekar lyckligt ut i rabatten och säger "Titta så fint det blev!" utan närmare förklaring om vad som ändrats, hummar han bara osäkert något positivt läte och ser sig om efter en flyktväg. Barnen bryr sig inte nämnvärt om rabatterna. Odlingslådorna med jordgubbar är intressanta just nu, men inte för att kolla hur väl rensade raderna är, utan endast på jakt efter det röda guldet däri.
Alltså är det bara jag som ser ogräset, och därför har jag inte heller nån press på  mig, så när jag väl sätter igång är det bara trevligt.
Det är som om tiden står stilla där i rabatten, med ogräsjärnet i handen, knäskyddet under rumpan (ja, för man ska sitta bekvämt när man rensar) och ogräshinken vid sidan. Alla de virriga tankarna som slåss om utrymme inne i huvudet om dagarna liksom lugnar ner sig och ställer sig på kö, för att bli avhandlade en i sänder. När tanken sen är avhandlad dras den upp ur hjärnan, med rötter och allt, och slängs på komposten tillsammans med resten av ogräset.
Ytterligare en bonus, och kanske huvudsyftet med rensningen för många, är ju att det blir så snyggt!
Själv är jag ingen förespråkare för synlig jord i rabatterna, men nu när jag väntar på att min nyanlagda "English Cottage Garden" ska fylla ut och få fason, så får det vara lite bart här och var.
Nu är jag färdig med rabatten för den här gången, och är väl värd en paus med senaste trädgårdstidningen. Sällan smakar kaffet så gott som efter några timmars ogräsrensning!

Före:
Allt frodas, även ogräset...

Efter:
Sedär! Där är ju dagliljan jag planterade!

Väntan och Förväntan

Att ha en trädgård innebär en hel del väntan. Väntan på att en ros ska slå ut, väntan på att plantan som satts i rabatten ska bli stor och fylla ut sin plats, väntan på att potatisen ska blomma så att man äntligen får smaka på egen färskpotatis.
Denna väntan kan emellanåt vara ganska frustrerande. En kall försommarnatt kan få rosknoppen att vissna, en armé med mördarsniglar kan för evigt tillintetgöra drömmen om den fylliga rabatten, och ibland är det sorken som blir ensam om färskpotatiskalaset. Men allra oftast är det ju värt all väntan! Plötsligt sitter vi där, vid bordet invid den fylliga rabatten, med nyklippta rosor i vasen, tuggandes på världens godaste hemodlade potatis!

Här får ni en rundtur i min trädgård. Om några månader gör vi om den, så får ni se hur allt förändras!

Välkommen in!

Växterna utanför butiken

Genom muren kommer man till köksträdgården

Här är ett varmt och ofta vindstilla hörn, som jag ska göra
nånting med när jag får en bra idè.
Kom gärna med förslag!

Odlingslådor är toppen! Detta är nog min favoritdel
av trädgården....

I växthuset frodas vinrankan som är klippt
efter konstens alla regler.
I år ska jag hinna äta några klasar!
Det brukar tyvärr vara getingarna som hinner först.

Eftersom min lila budleja nästan helt gav upp under
vintern, så är det lite tomt i rabatten utanför växthuset i år

Hasselsnåret. Där ska det bli en sittplats har jag tänkt

I förgrunden skymtar ni grönsakssängen.
Ett halvlyckat experiment...

Bästa skuggplatsen

Grusgången

Pergolan

Eldningsplatsen

Min "English Cottage Garden" rabatt

Förändring

Förändring...
Jag tycker om det ordet.
Det innehåller så mycket. Mystik, löften och förväntan.
Jag vet att många är rädda för ordet. Att det för vissa innebär osäkerhet och rädsla, men utan förändring hade vi aldrig tagit oss fram. Aldrig kommit vidare, utan bara fastnat i det vi har och det som är.
Nu menar jag inte att nuet är dåligt, tvärt om! Men jag ser gärna att mitt nu innehåller ständig förändring.
Ta trädgården till exempel.
Min trädgård är i ständig förändring. Växter planteras och växer. En rabatt som ena året står tom är nästa år så full att växter behöver delas och flyttas. Blommor korspollinerar sig och trots att du planterat frön från en vit blomma, så växer där upp en blå.
Förändring...
Att äga en trädgård gör det lätt att älska ordet.
Varje säsong har sin charm och sina sysslor som ska utföras.
Nu när sommaren just har tagit fart, har trädgårdsälskare fullt upp. Ogräs rensas och grönsaker gallras, projekt påbörjas och avslutas, samtidigt som vi så fort vi har chansen njuter av våra trädgårdsskapelser.
Min favoritsäsong är dock våren. Men det kanske ni anat redan?
Förändring...
Jorden går ifrån snötäckt och hård, till mörk, väldoftande och mjuk. Små gröna modiga skott tränger sig upp och blir till evigt efterlängtade tidiga vårblommor. Några veckor senare vågar sig perennerna upp, för att dölja de vissnande vårblommorna. Gröna bladruskor skjuter långa blomstänglar och skänker ny färg till rabatterna...  

Från grön till vit till röd. En förändring de flesta älskar.
Nu är sommaren här, och jag tänker njuta av varje dag, i regn och sol!